Demagog

(… forts)
samlade sig innan han sakta stängde dörren bakom sig. Hon hade hittat ett fotografi av Göran tillsammans med Olof Palme i bastun på Näset. 

-”Du ska ge fan att rota i mina lådor, det där är bara en gammal bild”.
-”Men är det inte Olof Palme? Kände du honom?”
-”Va? Öhh ja just det. Det är Palme, men jag kände honom inte, inte alls, nejdå vi träffades bara en gång. Det där är efter en amatörtennisturnering i Båstad.”

Göran tyckte han räddade situationen på ett bra sätt och städerskan verkade tro på det han berättade.  Hon gick ut ur rummet och fortsatte den runda hon alltid tog på onsdagar. Hon var väldigt sexig och visste att hon var det. ”Den slynan” tänkte Göran och satte sig ner i stolen och begrundade hur hon hade kunnat hitta bilden, den måste fastnat mellan lådorna i den rullhurts som fanns under skrivbordet.
Han hade ju tömt sitt arbetsrum på alla saker som på något sätt skulle kunna vara komprometterande för honom. Allt som inte fanns i hans kassaskåp vill säga. Han hade ett stort grått kassaskåp i hörnet bakom dörren. Han var säker på att ingen annan hade någon nyckel till det eftersom han köpt det själv och inte beställt det genom polisens inköpsavdelning.
För sina kollegor hade han sagt att han ärvt det och att det var onödigt att det stod och skräpade hemma. Han öppnade skåpet och låste in bilden sedan tog han ut alla lådorna ur hurtshen för att se så det inte fanns mer saker som inte skulle vara där.

Just som han höll på med det så ringde skrivbordstelefonen. En gammal svart bakelittelefon som hade varit med i många år. Göran lyfte luren och svarade.

Fortsättning följer.



Göran Lindberg
Författare till boken Göran Lindberg - i samhällets omklädningsrum