Göran Lindberg del 2
(… forts)
Där stod den där lilla polska städerskan som Göran bara hade sett ett par gånger tidigare.
- ”Duu här tidig” sa städerskan.
- ”Ja det är mycket nu” replikerade Göran snabbt samtidigt som han lät blicken vandra utmed hennes kropp. Brösten var ganska stora och den urringade tröja hon hade på sig försökte inte dölja vad som fanns innanför. Hon var i 35-årsåldern och hennes kropp var helt enkelt fantastisk. Göran gjorde ett försök att sansa sig och gick snabbt ut i korridoren mot kaffemaskinen samtidigt som städningen började i hans rum.
”Om jag skulle åka ut till källaren på näset ikväll” tänkte Göran när plastmuggen med kaffe bryggdes klart i den decenniegamla kaffemaskinen. Kanske ska jag ringa Classe och se om han vill följa med. Det kan bli skoj, som på den gamla goda tiden. En tanke dök blixtsnabbt upp i hans medvetande. Vad hände med Annette? Annette hade Göran försökt förtränga under lång tid. Det hade han också lyckats med till den grad att han inte ägnat henne en tanke de senaste sex månaderna men nu när han tänkte på Näset och Classe så kom minnet tillbaks . Han kände kalla kårar längs ryggraden och slog genast ifrån sig tanken.
När han var på väg tillbaka till sitt rum gick han förbi sin chefs arbetsrum. Dörren stod på glänt och genom den kunde man se att dess innehavare satt tillbakalutad och sov bakom skrivbordet. Inga snarkningar hördes men andningen var djup och kroppen totalt avslappnad. Personen i stolen var i 60-årsåldern och hette Bo Gudmundsson. Han brukade kallas Bosse av de som kände honom. Han såg sig också själv som en typisk Bosse och älskade när han hörde det namnet ropas efter honom i korridoren. Detta visste Göran och kallade därför alltid sin chef för Bo.
När Göran kom tillbaks till sitt rum så stod städerskan kvar där och med ett ansikte som uttryckte stark förvåning sa hon –”jag hitta i låda” sa hon och höll fram handen.
”Fan tänkte Göran” och sa…
Fortsättning följer.
Göran Lindberg
Författare till boken Göran Lindberg - i samhällets omklädningsrum
